Många lärare, elever och hem får sin information gällande krisen via medierna. Ändå förmedlar medierna endast sin egen tolkning av det som skett och varför allt hände.
Med hjälpa av mediefostran är det möjligt att förstå hur medierna och nyheterna som publicerats i medierna fungerar. Kommunikation och mediekunskap finns med som ett temaområde i läroplanen för grundskolan och gymnasiet, så saker kan behandlas under vilken lektion som helst, allt enligt behov och möjligheter. Det är viktigt att på olika sätt behandla svåra och traumatiska medieerfarenheter. Fostrarens och lärarens uppgift är att vara ett föredöme för de unga när det gäller att tala om svåra saker och att gå igenom situationen, ofta många gånger.
- Lärarkåren planerar, hur skolan hanterar nyhetsförmedlingen och själva händelsen. En arbetsfördelning mellan olika ämnen görs. Händelsen behandlas genom diskussioner och skrivna texter under flera veckor och man återkommer till den ännu efter en lång tid. Medierna lyfter förmodligen ännu länge fram nya synkvinklar kring saken.
- Det är viktigt att i skolan erbjuda eleverna en möjlighet att berätta om sina tankar och erfarenheter, att tala om vad som skrämmer och sysselsätter tankarna. I många hem diskuteras saker tillsammans men skolans uppgift är att speciellt göra livet lättare för sådana elever, som inte hemma kan diskutera med en vuxen. I en trygg grupp uppmuntrar unga som är mera färdiga att tala också andra till att klä sina tankar i ord.
- Före lärarna talar med eleverna är det bra om de stärker sig själv genom att inom den vuxna gemenskapen dela med sig av sin information, sina känslor, erfarenheter och rädslor.
- Vilka tankar och känslor har händelserna väckt hos eleverna? Eleverna kan berätta om diskussioner de fört hemma och med sina vänner.
- Frågor som sysselsätter tankarna kan också samlas in anonymt. Det går att söka svar på dem tillsammans.